fredag 11 januari 2013

Vilken otrolig lycka



För 1 år sedan landade vi på Arlanda efter mååååånga timmar i luften och på olika flygplatser med vår EFTERLÄNGTADE dotter. 


Vi startade vår hemresa från Bolivia till Lima - Peru (en resa som egentligen skulle ta ca 2 timmar). Efter 1½ timme i luften fick vi veta att vi inte kunde landa i Lima pga kraftig dimma och flygplatsen var stängd. Vi flög 1 timme söderut och landade där, stod stilla i flera timmar och kunde inte gå ur planet då vi inte hade tillstånd att vara där (utanför flygplatsen), varmt kan jag lova. Sen öppnade Lima och vi startade, åkte ½ timme och fick då veta att de stängt igen och dimman var tillbaka. Vi cirkulerade i luften 1½ timme och kunde slutligen landa. En väntan på Lima flygplats som egentligen skulle vara 12 timmar blev nu istället bara 6, vi var ju 6 timmar försenade också. Allt var slut på flygplatsen och det var packat med folk. 

Vi steg ombord på planet mot Holland - Amsterdam, en långflygning på ca 12 timmar. Tyra började med en kräkning över hela sig. Tröttheten och värmen hade nog satt sina spår. Efter 4 timmar somnade hon och sov 6 timmar på golvet nedanför oss. Vi hade de bästa platserna på planet och tack gode gud för det. Vi försökte få några timmars sömn men det var svårt. 

När vi landade i Amsterdam kändes det nästan som hemma. Det pratades engelska och man kunde göra sig förstådd (spanska är inget vi kan prata). En 5 timmars väntan på flygplatsen börjades med McDonalds, latte och en stor muffins. Så gott! Vi hade väntat på riktigt kaffe och fikabröd i 3 månader (fikabrödet i Bolivia är såååå sött). Nu var vi riktigt nära och känslan att sätta sig på planet till Stockholm - Arlanda  var enorm. 
När hjulen dunsade i marken på Arlanda kom tårarna. Vilken lycka, nu var vi ÄNTLIGEN hemma med vår ögonsten efter en lång resa med mycket strul. 
Här stod våran släkt och väntade på oss. Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket av de första minutrarna då jag bara grät och skrattade om vartannat. 
VI VAR SÅ LYCKLIGA

    
               

Jag tänker bjuda er på några bilder från Bolivia - en vistelse i 40 graders värme under 3 månader. 
Tyra är en tuff tjej som allt har gått strålande med, nästan för bra för att vara sann. Hon växer som hon ska och har humöret på sin sida. Hon är en glad solstråle som har skinn på näsan. 

Bättre än så här kan vi  inte ha det


22 kommentarer:

  1. Är så glad för Er skull! :)
    Bolivia ser underbart ut! (Jag ÄLSKAR ju värme!)

    Kram Åse

    SvaraRadera
  2. Men herregud, mina känslor svämmade över och här står jag i tvättstugan med datorn och lipar sönder mig, för att inte barnen ska se. Jag lever mig in som att det vore jag som varit med om denna fantastiska, omtumlande, förmodligen stundtals enormt jobbiga resa, alltså hela adoptionsresan! Är ju så förbaskat häftigt ändå, tänk att denna ljuvliga flicka fick komma hem äntligen, till sina underbara (jag känner ju inte er, men vet ändå ;) föräldrar. Så otroligt starka människor ni måste vara, blir bra förebilder till lilla Tyra =))

    Ha en go fredag och trevlig helg vännen!!
    Kram Catta

    SvaraRadera
  3. Hon är ljuvligt söt er lilla Tyra. Ha en mysig helg.
    Tack för att du delade med dig av dessa starka känslor
    Kram Agneta

    SvaraRadera
  4. Sååå fantastiskt härligt!!! :) Men oj vad jag gråter nu!! Vilken lycka, är så glad för er skull! :))

    Ta hand om varann
    Kram Bettan

    SvaraRadera
  5. Kan bara gratulera till en helt underbar tös! Blir väldigt rörd över er historia om längtan efter barn, och att till sist få hem Tyra. Måste vara himmelriket. Är själv mamma till 5 pojkar och skulle aldrig kunna tänka mig att vara utan barn, det är genom dom jag andas och lever.

    Kramiz Mari

    SvaraRadera
  6. Ja jisses vilken resa! :) tänk att det redan har gått ett år. :)
    Härligt att allt gått så bra.
    Ni har en riktig liten sötnos ;)

    Ha en bra fredag!

    Kram Verra

    SvaraRadera
  7. Oj vilken underbar berättelse! Blir rörd när jag läser.Tänk vad många som bara tar för givet allt här i livet,som jag själv förresten...Ta vara på varandra ♥ Kram Gunilla

    SvaraRadera
  8. Vilken sött lilla kicka! OMG... jag förstår känslan.

    Hoppas Ni har en skönt liv tillsammans.

    God Bless,
    /Chie

    SvaraRadera
  9. Hej!

    Tårarna droppar ned på tagentbordet...vilken resa...Idag ska jag hem och krama mina gofisar där hemma extra mycket!

    SvaraRadera
  10. Så är det vännen. Sköt om dig
    Kram Agneta

    SvaraRadera
  11. Känner så väl igen beskrivningen av att tårarna kommer när man landar på svensk mark igen. Känslan av att äntligen ha nått sitt mål går inte att beskriva med ord. Våra barn har vi hämtat i Colombia, två resor som varande i 3,5 respektive 5 veckor.

    Kram Anna

    SvaraRadera
  12. Hej vilken otroligt stark upplevelse, förstår att de måste ha känts fantastiskt att landa i Sverige. Sitter här o bölar, din berättelse berör verkligen. Försökte berätta för sambon varför tårarna rinner o när jag läser allt igen högt för honom så stockar sig rösten o tårarna kommer ännu mera.
    Har en dotter på 3 år o har blivit otroligt känslig efter hon kom då man nu först förstår hur mycket man kan älska sitt barn.

    Tack för att du delar med dig av detta fina
    Kram Camilla

    SvaraRadera
  13. Det finns ju inget härligare än barn, förstår att ni är så himla lyckliga över denna lilla guldklimp. Ta hand om varandra och ha en härlig helg.

    Kram Caroline

    SvaraRadera
  14. Vilken fantastisk resa! Och så fantastiskt det måste ha varit att få komma hem! STORT grattis på 1-årsdagen :).

    Kram från Maria

    SvaraRadera
  15. Underbar läsning..
    Ha fina helgen,kram

    SvaraRadera
  16. Jag minns så väl hur jag följde er tidigt i den stora underbara (ovissa, oroliga) väntan och hur jag sedan väntade på rapporterna från Bolivia... Så härligt när ni äntligen kom hem alla tre!

    Kram till hela familjen!

    (mina bilder; ett nyvunnet intresse och helt i sin linda, tack för gullig kommentar)

    Lena

    SvaraRadera
  17. Alltså, det går inte ens att ta in och förstå hur lyckliga ni måste ha varit när ni äntligen hade er lilla, otroligt söta Tyra hemma! Vad ni måste ha längtat och väntat. Blir så rörd och tårögd, för kärleken till ett barn är den allra största! Den varmaste och största kraaamen till dig och er supervackra, bedårande lilla tös! Ett år i Sverige idag!

    Petronella

    SvaraRadera
  18. Jag blev bara "varm" inombords när jag läste detta inlägg. Hoppas er helg blir fyllld av mys :-)

    SvaraRadera
  19. blir alldeles glad i magen av ditt inlägg! Vilken lycka!

    Kram

    SvaraRadera
  20. Åh GRATTIS till ett år tillsammans!
    Vet att jag ofta kikade in för att se om du uppdaterat bloggen under er resa!
    Hon är såå söt er lilla tjej!

    Ha det fint!

    Kram Liza

    SvaraRadera
  21. Åh, jag blir sååååå rörd när jag läser detta. Och jag minns reportaget i Allres med!
    Vilken LYCKA!
    Må gott alla tre!
    Kram Anna

    SvaraRadera